Ett gamalt fint kort på Tärnsjö Stationshus från 1902

Kultur / Ur Gävle Dagblad:

http://www.gd.se/Article.jsp?article=85839:

En glömd järnväg / MINNESVÄRT

Järnvägen firar i år (2006) sitt 150-årsjubileum. Ett och ett halvt sekel har gått sedan det första ångloksdragna tåget rullade på en järnväg i Sverige. Det var den 5 mars 1856 på järnvägen Nora-Örebro. Senare under detta år stod Statens Järnvägars första sträckor, linjerna Malmö-Lund (17 km) och Göteborg-Jonsered (15 km) klara för trafik.

I våra trakter var sedan ett år tillbaka byggnadsarbetet på en järnväg från Gefle till Falun i full gång. Den första bandelen, Gefle-Kungsgården (32 km (stod klar i augusti 1857. Hela sträckan till Falun (92 km) stod färdig 29 juli 1859. Gefle Dala Järnväg (GDJ) var Sveriges första järnväg med tidtabellsbunden trafik.

Fram till år 1901 kom ytterligare tre privata järnvägar att anslutas till Gefle. Den sista av de tre var SGGJ, Sala-Gysinge-Gefle Järnväg (105 km). Redan från sin början kom SGGJ att bli styvmoderligt behandlad av det vid denna tid i staden allsmäktiga järnvägsbolaget GDJ. Stadens styrande var emot att Salabanan skulle få en direkt anslutning till efle. Järnvägen kom därför att anslutas till GDJ i Hagaström.

För att yttermera vidga sin roll som "förmyndare" över SGGJ vägrade GDJ Salabanan att få köra sina tåg de återstående fem kilometerna in till Gefle C. Ett omständligt lok- och personalbyte i Hagaström kom därför att förlänga restiden mellan Sala och Gefle med en dryg halvtimme.

Den enda större industrin utefter järnvägen var Gysinge Bruk. Trots att Gysinge Bruk var först i världen med att använda en elektrisk ljusbågsugn för framställning av stål kom bruket i finansiella svårigheter och verksamheten upphörde.

Järnvägen fanns kvar och fortsatte sin trafik fram till oktober 1937 då den förstatligades. På SJ blev järnvägen en "sekundärbana" med åtföljande "minimalt banunderhåll". Trafiken pågick dock i stort sett som tidigare.

Tågen bestod av fyra/fem tvåaxliga personvagnar dragna av ett ånglok. Högsta hastighet på banans fåtaliga raksträckor var 70 km/t. Många snäva kurvor var begränsade till 30 km/t och broarna över Gavleån och Dalälven hade 10 km/t som högsta fart.

Vid vissa vägövergångar måste tågen stanna för att lokeldaren och konduktören, vardera med en röd flagga i näven, skulle kunna bevaka vägövergången och stoppa eventuella vägfarande innan tåget kunde köra vidare.

I 1950-talets början fanns det två dagliga, i båda riktningar direktgående tågförbindelser mellan de två residensstäderna Gävle och Västerås. Vid denna tid var järnvägssträckan via Sala och Tillberga 143 kilometer. Järnvägens dragning var gynnsam eftersom tågen kunde köra i samma riktning hela sträckan från Gävle till Västerås.

Det ångloksdragna persontåget nr 773 avgick dagligen 8.38 från Gävle C. Efter korta uppehåll på småstationerna Mackmyra, Främlingshem, Hedesunda, Gysinge,
Tärnsjö och Runhällan kom tåget till Sala klockan 10.56. Efter ett uppehåll på 23 minuter, man måste fylla på vatten i ångloket, drog tåget vidare och var i Västerås 12.11. Tre timmar och 33 minuter, utan tågbyten!

Sedan dryga 50 år finns inga direktgående tåg mellan Gävle och Västerås. Sedan decennier är SGGJ uppriven och glömd. Vill man i dag åka tåg mellan städerna får man följande förslag från SJ:

Tåg från Gävle C 9.06, tågbyte i Uppsala och Sala, ankomst Västerås 11.33. Total restid 2 timmar och 27 minuter. Sträckan är i dag 214 kilometer, sju mil längre...

Vad har vi som reser mellan Gävle-Västerås vunnit femtio år senare? Jo, en timme och sex minuters restid. En avsevärd tid för en jäktad portföljbärare, för en flämtande resenär efter att ha släpat på väskor på två bytesstationer just ingenting!

De flesta stationshus utefter banan, till exempel Främlingshem (GD 2004-06-08) finns kvar. Järnvägsbron över Dalälven vid Gysinge (GD 2001-09-11), Sveriges längsta järnvägsbro vid förra sekelskiftet, står kvar och kan ses till höger när man på riksväg 67 åker över Dalälven. Järnvägsstationen i Tärnsjö är i dag ett intressant hembygdsmuseum. Lokstallet i Sala har rustats av den livaktiga järnvägsföreningen SKÅJ (Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg). Med välbevarade ång- och ellok är de närvarande under TÅG 150 i Gävle.

Bernt Forsberg